Stig Ramsing |
POLITISKA DIKTER |
MIN AMERIKANSKA VÄNINNA
Vivi, Vivi, Vivi ditt namn är livet själv så hur fan kan du då bo i egolandets svarta berg som en saltstötta på bottnen i din swimmingpool med tunga tårar har landet utan hjärtan stulit din själ enbart flugorna är fullständigt tama nästan kärleksfulla kan man säga du behöver ju inte ens räcka fram handen de skiter också automatiskt överallt när tanken tar över makten blir din värld en illusion om du alltid tänker på paradis i fönsterkarmen full av skräp då är du hemma igen verkligheten blir ditt hemliga drömland nummer två för summan av skit är konstant det gäller bara skyffla åt rätta hållet för döden vet ingenting den är oss alla mat och avföring så löjliga företeelser borde glömmas med det samma ät, skit, knull, slit, gråt och sen farväl lev strakt dö igen hur ska du så nu stryka i dag med en sten runt halsen i en ensam älv med en kula från en villfaren fattig ett sjukhus och tusen journaler med slangar av plast kalla rockar av is knivar som om natten omvandlar dina tårar till regnets giftiga kaffe lyckan är sumpen i ditt filter när du sist av alla ger dig det du inte fattar i dag glömmer du aldrig gud är ingenting bara smärtan är äkta din vän är aldrig ensam minnet endast en dröm lugna ned dig för fan en hypokonder blir aldrig sjuk överlever allt förutan livet ett nedslitet handtag i dörren du skulle ha skrotat för länge sedan då du blev till fanns der bara en enda människa när du dör förvandlas alla galaxer till flugan på ryggen |
Index Nästa dikt |
KAN ANVÄNDAS FRITT TILL PRIVAT ICKE-KOMMERSIELL BRUK VID KÄLLANGIVANDE .. |